Jag har grunnat en massa idag på det här med manipulation. Två personer i min närhet har senaste halvåret avsagt sig bekantskap med mig med anledning av att de anser att jag är manipulativ.
Nu kan man ju vara manipulativ både på gott och ont, kolla denna förklaring tex:
Manipulation är ett normalt inslag i våra liv och förekommer oftare än man tror, vi påverkas dagligen av någon med andra intressen som försöker förändra vad vi ska tro, tycka, tänka och känna, två vanliga exempel är politik och reklam men utbudet är obegränsat, vi kan inte undvika att utsättas för manipulationer och även ibland påverkas tro något som inte har med sanningen att göra.
Denna sorts manipulation utsätts vi alla för hela tiden och självklart manipulerar jag er för att försöka få er att köpa mer. Men psykopatisk manipulation? Håller jag på med det också?
Jag är lillasyster, min bror är 8 år äldre än mig. Jag var 8 år eller nåt när mina föräldrar skildes och givetvis är barn, särskilt flickor, experter på att linda sina frånskilda föräldrar runt fingret. Jag var förmodligen skitbra på detta jag med och jag vet med mig att jag nästan bara ringde till pappa när jag ville ha något. När jag var yngre alltså. Jag lovar att Nadine kommer göra sitt bästa i detta område också…
Men psykopat? Hjälper jag enbart mina vänner när jag själv vill ha något i utbyte? Är jag bara snäll när jag vill ha det tillbaka? Jag tycker inte det… Jag försöker verkligen hjälpa alla de jag kan, men ja, jag har alla taggar utåt eftersom jag blivit bränd så jävla många gånger att jag helt enkelt inte släpper in folk hur som helst. Vilket kanske kan tolkas som att jag bara hjälper andra när jag vill ha nåt tillbaka. Dessutom kanske jag inte ringer hundra gånger om dagen till någon som är sjuk, eftersom jag fått lära mig den hårda vägen att alltid sätta mitt eget bästa först – annars går jag under. Jag knäcks väldigt snabbt av motgångar och att hela tiden hjälpa andra hur mycket jag än vill det.
Vad tror du? Är jag en psykopat eller bara en bränd människa?
Hmm känner dig inte personligen men tycker verkligen inte att du verkar vara psykopat… Låter som de som säger det inte är några bra personer som du ska slösa tid på iaf :D Hade jag fortfarande bott i Östergötland hade jag gärna haft dig som vän, du verkar skoj och trevlig. Alla har väl sina mindre bra dagar men that’s life!
Jag tror att du är människa som kanske är lite sjuk i själen och behöver kärlek, omtanke och tid för att läka. Jag känner dig inte personligen men det intryck jag får av dig är en kvinna som arbetar otroligt mycket och brinner för det du gör.
Sen kan man alltid ha otur att dra till sig folk som lätt missupppfattar det man gör och säger.
Jag är lite avis på Bella som flyttade och fick tillfälle att lära känna dig bättre, ni verkar vara på samma nivå och trivas med varandra.
Nu har inte jag träffat dig allt för många gånger men av det jag blivit bemött med är inte manipulativt. Mer att du ser ner på dina egna förmågorkanske, såsom social kompetens etc (som du är väldigt bra på när man träffat dig en andra gång) och jag vet inte vart den psykiska psykopaten med manipulativa egenskaper skulle finnas.
Det är alltid svårt för andra människor som känner sig sårade/hotade att skilja på beteende och intention. Människor läser oftast in det de har vetskap om. Hur ska man kunna resonera om något man inget vet något om, dessutom i lägen där man inte funkar som bäst?
Det går inte att förändra andra människor. Vi kan bara ta ansvar för vårat eget sätt att vara och välja hur mycket andra ska få tillåtelse att påverka oss. Det låter flummigt kanske men det vi har möjlighet att påverka är oss själva och hur vi ska vara och hur mycket plats vi ger till andra att påverka hur vi mår och tänker. Med allt detta vill jag säga att deet speglar nog mer den som sa det än dig som person och att du kan välja bort att ge dessa tillfällen till henne.
Tack ska ni ha!
Emilie sade det som jag tänkte! Av vad jag har sett av dig hittills tycker i alla fall jag att det vore trevligt att lära känna dig bättre. Stå på dig och ta hand om dig!
Du verkar helt klart inte vara någon psykopat! Jag känner igen mig själv i dig, det där med att ha blivit bränd så många gånger att man MÅSTE ha taggarna utåt, för att överleva. Till sist måste man sätta sig själv först, annars blir man totalt utbränd.
Men jag vet att många människor missuppfattar mig, både i brev och när jag pratar direkt med dem. Jag förstår själv inte alltid varför, utan blir bara ännu mer sårad och ”taggarna utåt”. Det gör inte saken lättare…
Jag vet människor i min närhet som är riktiga energislukare, när man har träffat en sådan människa är man helt utmattad, men de blir aldrig nöjda hur mycket man än anstränger sig, man är aldrig tillräcklig i deras ögon. Kanske dina fd ”vänner” är sådana personer?
Många kramar från Linda!
Vissa människor använder ju många felaktiga ursäkter till att säga upp kontakten med sådana som dom inte anser sig ha tid för mer.. Kanske det som hänt här? Man vet ju aldrig.. Nu känner jag ju inte dig men det jag får på känn när jag läser din blogg är väl mer att du har blivit bränd mycket och tar hellre ett steg tillbaks än ett steg fram när det kommer till situationer du tror kan skada dig.