Just nu, kl 14.30, står vi alla i familjen på Kyrkogården i Kristianstad och tar ett sista farväl av min pappa. Idag gravsätts hans urna i samma grav som min farfar och farmor ligger i.
Det är en jobbig dag på många vis, men samtidigt skönt att det rent praktiska nu kanske är över. Bouppteckningen är iofs inte klar, men i sinom tid. Kanske är det dessutom sista gången jag träffar mina kusiner eller besöker Kristianstad? Vi får se vad tiden gör med vårt släktskap.
Men jag tänkte visa er lite bilder från en gladare barndom. Där mitt leende var det enda som efterfrågades och mina föräldrars kärlek var det enda jag ville ha. Åh vad jag älskar min mamma, och åh vad jag älskar och saknar min pappa så mycket!
Jag saknar den här tjejen.
