Ibland får jag en attack av saknad.
Jag har ingen pappa längre. Han finns inom mig och omkring mig, men jag kan inte ringa honom eller krama honom.
Åh, det är så orättvist!
Okategoriserade
Du kanske också gillar
5 tankar på “Saknad”
Kommentarer är stängda.
*kraaaaam* älskling…
Ja… exakt så känns det. Saknaden exakt fångad i några få ord.
Kram!
Jag får alltid som någon slags blockering i huvudet varje gång jag skall försöka kommentera något om allt som varit med din pappa. Det betyder dock inte att jag inte har tänkt på dig och hur mycket jag lidit med dig och t om börjat gråta av vissa inlägg, för det har jag gjort. Jag är bara sämst på att veta vad jag ska skriva men jag kände att jag ändå måste skriva något, jag tittar in alldeles för ofta för att inte göra det.
Jag tycker det är rent ut sagt förjävligt att du förlorat din pappa, han verkade vara en underbar person och han borde fått vara kvar längre.
Och jag förstår hur du känner, jag får också sådana där attacker..
Marybeth: Åh tack så mycket. Man behöver inte säga eller skriva så mycket, men det värmer att jag berör andra. Tack så väldigt mycket!
Kram på dig och kram till dig med Mia! Och Anders =)
Jag känner igen det där. Om det är någon tröst så dämpar sig smärtan med tiden medan värmen finns kvar. I alla fall har det varit så för mig.