Sitter just nu p\u00e5 bussen mot mitt \u00e4lskade hem och min vackra stad. Jag sitter p\u00e5 ovanv\u00e5ningen av bussen och innesluts i mumlet h\u00e4r uppe. M\u00f6rkret g\u00f6r det sv\u00e5rt att se ut, en vit stolpe far f\u00f6rbi med j\u00e4mna mellanrum men annars \u00e4r det mest m\u00f6rkt. <\/p>\n
Jag t\u00e4nker mycket i min ensamhet, d\u00e5 jag sitter i min sk\u00e5pbil och sjunger med i radion. T\u00e4nker in\u00e5t, p\u00e5 vem jag \u00e4r. Hur jag egentligen m\u00e5r, innerst inne utan fasader uppe. Kanske tycker ni jag \u00e4r stark som orkar med allt? <\/p>\n
Men f\u00f6r mig \u00e4r det ett normaltillst\u00e5nd. Jag har i n\u00e4stan hela mitt liv slagits mot det som f\u00e5r mig att vara utanf\u00f6r. Utanf\u00f6r gemenskapen, mobbad och utfryst – of\u00f6rm\u00f6gen att k\u00e4nna sorg och sm\u00e4rta. Varf\u00f6r blir mitt skinn bara h\u00e5rdare, n\u00e4r livserfarenhet borde g\u00f6ra mitt skinn mer genomsl\u00e4ppligt av det som g\u00f6r mig gott? <\/p>\n
Det \u00e4r jul snart, en h\u00f6gtid jag inte riktigt gillar att fira. Men det kan vara min pappas sista, s\u00e5 vi g\u00f6r n\u00e5t fint av det. Gl\u00f6m inte bort din familj och de du \u00e4lskar. Gl\u00f6m alla of\u00f6rr\u00e4tter och lev ist\u00e4llet i nuet. <\/p>\n